1581-1641 Italian Domenichino Locations Italian painter and draughtsman. On the basis of his frescoes and altarpieces he became established as the most influential exponent of the 17th-century classical style. Through his critical analysis of the art of Raphael and Annibale Carracci he was influential in the creation of a modern canon of the ancients; and he was perhaps the most complete example of a 17th-century artist struggling to reconcile tradition with the demand for spectacle.  Related Paintings of Domenichino :. | Apparition of the Virgin and Child and San Gennaro at the Miraculous Oil Lamp | Landscape with The Flight into Egypt | Saint Agnes drtw | The Assumption of Mary Magdalene into Heaven | Landscape with Ford dg |
Related Artists:
HERRERA, Francisco de, the Elder
Spanish painter (b. ca. 1590, Sevilla, d. 1656, Madrid). Spanish painter. His early works are in the Mannerist style. Under the influence of Francisco Zurbaron, he developed the naturalistic style seen in his four scenes from the life of St. Bonaventure (1627). About 1650 he moved to Madrid. His last documented work, a painting of St. Joseph (1648) influenced by Anthony Van Dyck, features elongated forms and elaborate draperies. He achieved considerable fame in Sevilla, where Diego Velezquez was briefly his pupil.
marcus larson
Simon Marcus Larson, född 5 januari 1825, Lilla Örsätter, Åtvidaberg, död 25 januari 1864 i London, var en svensk målare. Han tillhörde Dusseldorfskolan och skildrade naturens krafter på ett romantiskt och dramatiskt sätt. Larson hade en kort karriär och avled vid 39 års ålder, men ses ändå som en av Sveriges främsta 1800-talskonstnärer. 1856 var Larson i Dusseldorf och på julafton skissade han på ett solnedgångsmotiv vid den bohuslänska kusten, men Larson drömde om att måla en större tavla, hans atelje var alltför trång. Så en dag när han satt i stans populäraste caf?? och drack öl fick han id??n att han skulle måla i caf??lokalen. Sagt och gjort så hyrde han lokalen i 14 dagar. Duken han spände upp var 10-12 fot hög och 18 fot bred. Efter 10 dagar var tavlan klar. Tavlan ställdes ut på akademien och det byggdes en utsiktsramp för att åskådarna skulle få en överblick över tavlan, priset var 5 Silbergroschen per titt och det annonserades att intäkterna skulle gå till välgörande ändamål, vilket fick stort uppseende, särskilt bland övriga konstnärer, utställningen varade mellan 25 jan. och 15 feb. 1857 Tavlan ställdes också ut bland annat i Köln och Berlin sedan till Salon Carre i Paris där den hyllades. Därefter ställdes den också ut i Stockholm där Larson tänkte skänka tavlan till staten tillsammans med köpet av Vattenfall i Småland, men då Larson på hösten inte fick sälja nämnda tavla tog han ned den stora tavlan och tog den med sig när han lämnade Sverige och fortsatte sina resor, han visade den under några år, sista gången någon skrivit om tavlan var 1863, Efter Larsons död i London försvann tavlan.
Paulus Bor
(Amersfoort, c. 1601 - Amersfoort, 10 August 1669) was a Dutch painter. Bor was descended from a notable Catholic family. He made a study trip to Rome, where he was one of the founders of the Bentvueghels, taking the nickname Orlando. He returned in 1626 to Amersfoort and joined Jacob van Campen in the decoration of the palace Honselaarsdijk belonging to Frederik Hendrik. In 1656, he became regent of the godshuis "De Armen de Poth" in Amersfoort. Bor's style of painting was rather at odds with that of contemporary painters from Utrecht. He initially painted rather Caravaggisti-like history paintings, but his works fast became marked by a classicism related to that of his townsman van Campen. Through unusual compositions and primitive technique, his paintings depict strange and mysterious subjects.